Ett år kvar... Som en av kollegorna sa till mig. Hon fyllde 50 för något år sen och hade en väldig kris. Jag som inte har någon åldersnoja och älskar att fira mina födelsedagar känner ingen oro. Men visst låter 40-nånting rätt ok, 50 är mer medelålders på nått vis.
Klara och Erik hade ställt klockan och kom och uppvaktade mig med sång och paket i sängen. Fina bra paket: kul böcker och en liten mini-vespa. Min symbol för den nya coola självständiga Malena.
Sen dukades det upp till födelsedagsfrulle. Mackor med gott pålägg och tårtrester. Mums! Är så tacksam att få ha gullungarna hos mig idag. Hade varit smärtsamt att sitta själv på sin första födelsedag efter separationen.
Blogginlägg 47 av 100 i #Blogg100.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar