Varje gång jag snörar på mig mina skridskor tycker jag att det är så himla kul att åka. Och minns drömmarna om konståkning, jag och kompisen Livia närde, när vi startade klubben Poppiruett på Sverkerskolans skridskobana i Uppsala på 70-talet.
Vi ville båda två bli som den här lilla danserskan av Milles, men ingen av oss hade fysiken eller balansen för att bli nån framstående konståkare. Så jag blev byggnadsingenjör och Livia blev konstnär.
Men åka baklänges och göra en enkel piruett, det kan jag faktiskt fortfarande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar