Magnus medförde från sin Finlandsresa Muminspelet. Och det passade verkligen idag när vi ville hitta på nått kul i stugan. Vi gillar ju Muminfamiljen allihop och detta var ett roligt spel, något segt för Erik kanske, men han vann till slut och blev väldigt upprymd över det.
Och man måste ju bara älska ett spel, där reglerna inleds med denna historia!
Hur det kom till:
Det hade varit gäster i Mumindalen. Mostrar, nevöer och kusiner på fädernet. De stannade två hela dagar och Muminmamman, som inte visste vad hon skulle ta sig till, förde dem ut på vandring runt hela Mumindalen. Till Grottan, till badstranden och med segelbåt ut i Hattifnattarnas Ö, upp till berget där Trollkarlens hatt en gång legat, kors och tvärs över bäcken och genom syrenbersåerna, palmdungarna och lövängarna. Och ännu var det inte tid för gästerna att fara hem. Så hon förde dem ända upp över Ensliga Bergen till det ödsliga höglandet därbakom, där nästan ingen varit förut. Släktingarna klagade över att de fick ont i fötterna men de fotograferade ordentligt alla sevärheter och högg in sina namn i klippan på den högsta toppen av Ensliga Bergen (den mellan de båda hängbroarna, du vet). Så for gästerna äntligen…
…och först då märkte Muminmamman att Klippdassen gnagt ett hål i hennes väska. Hon tömde ut hela innehållet på matsalsbordet. Näsduken fanns kvar, och ståltråden och isolerbandet och pennkniven och de torra strumporna och aspirintabletterna – men hon hade tappat nyckeln till syltkällaren, två snäckor och åtta vackra stenar. Att nyckeln var borta var en ren katastrof, för Muminfamiljen hade tänkt ställa till med stor fest för att fira gästernas avfärd. De två snäckorna skulle hon använda till ett snäckskrin hon höll på att göra av en av Muminpappans cigarrlådor (han har övergått till pipa men har alltid bjudcigarrer hemma), och alla vet ju hur högt Muminfamiljen skattar vackra stenar. Och det här var alldeles extra fina, plockade på Hattifnattarnas Ö. Muminmamman satte sig ner och ritade sex kartor av Mumindalen (och de blev ganska snygga, för Muminmamman är duktig på det mesta) och ritade in sina vandringar. Hon delade ut kartorna åt Muminpappan, Mumintrollet, Snorkfröken, Snusmumriken och Sniff och behöll en själv, för nu skulle alla ut och leta reda på de försvunna sakerna. För att göra det hela roligare – i Mumindalen gör man också tråkiga saker på ett roligt sätt – utlovade hon en del överraskningar, såna älskar Muminfamiljen. Och för att göra det hela ännu mera spännande sa hon att den som hittade nyckeln till syltkällaren och dessutom hade lyckats få ihop minst två vackra stenar eller en snäcka skulle vinna leken om han lyckades föra nyckeln tillbaka till Muminhuset utan att bli hejdad av nån av de andra. Blev han hejdad så måste han lämna ifrån sig nyckeln, och den nya ägaren fick i sin tur försöka ta sig hem till Muminhuset utan att bli hejdad på vägen.
Jaha, så här tillkom alltså Muminspelet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar