Jag gillade verkligen Ola Salo, men Patrik Martinsson som Judas och Fred Johansson som Pilatus var snäppet bättre. Däremot gillade jag inte Anna-Maria Hallgran som Maria Magdalena.
Här är några av de delar ur SvD:s recension som jag håller med om:
...För visst liknar Ola Salo som Jesus Kristus mer en rockidol än en religionsstiftare, och detsamma kunde man notera även i Malmö. Men här har han fördjupat sin gestaltning betydligt, blivit mindre kokett, i stället störd, skälvande, ångestriden. Det är en stark framställning. Man blir fysiskt berörd av att se honom piskas och förnedras...
...Intensive Patrik Martinssons Judas är också bättre än i Malmö, ännu mer svartsjukt förälskad i Jesus, och egentligen är det ju han som är föreställningens olyckliga huvudperson...
...Hela föreställningen känns betydligt mer koncentrerad, nästan fragmentarisk. Att det påminner så mycket om en rockkonsert beror förstås också på att den musikaliskt helt har ändrat karaktär. Kristofer Nergårdh har gjort nya arrangemang och leder orkestern med starkt och kraftigt rockbeat, där man både noterar magnifika gitarriff och vackra flöjtduetter...
...Fred Johansson som Pilatus har fortfarande kvällens bästa röst...
Innan föreställningen åt vi god grekisk mat på restaurang Faros på Sofiagatan 1. Det är en trevlig krog med en fin webbplats. Bilden är lånad därifrån...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar