coronasommaren - hemmavecka 66

Det har gått 10 år. Aldrig glömma, aldrig tiga!

”Vi har inte stoppat hatet.
Hatet lever fortfarande.
Han var en av oss.
Den livsfarliga rasismen och högerextremismen lever mitt ibland oss.
På internet. Vid middagsborden.
Tio år senare måste vi tala sanning.
Terroristen var en av oss.
Men han definierar inte oss. Det gör vi. Vi ska höja rösten mot det orätta. Vi måste förstå att ord kan bli till handling.
Alla hatfulla ord blir inte terror, men all terror har startat med hatfulla ord.
Till alla som undrar vad vi kunde ha gjort, det vi tänker att vi borde ha gjort då, det måste vi göra nu.
Det är nu vi måste säga att vi inte godtar rasismen. Det är nu vi måste säga att vi inte godtar hat. För då kan vi kanske undvika att vi igen ser ett 22 juli.”

Astrid Hoem, ordf AUF, som höll det starkaste talet på minneshögtiden av bomben i Oslo och terrordådet på Utøya den 22/7 2011.

(Översättning från Carina Bergfeldts instagram)

Den här veckan innebar en kort jobbvecka, som var rätt stillsam så här mitt i semestertider. I fredags åkte vi på minisemester till Mariehamn. Jag, barnen och min pappa Göran. Vi tog morgonbåten från Stockholm och landade på Åland vid lunchtid. Det skulle ha varit Tall ships race, men det är uppskjutet pga corona. 

Mariehamn bjöd ändå på seglardagar och en hel del fina båtar. Vi käkade otroligt god lunch på ÅSS innan vi promenerade till hotellet. Vi bodde några km utanför centrum på ett trevligt hotell som hette Strandnäs. Prisvärt med helt ok frukost. Vi castade OS-invigningen och imponerades av den coola pictogramshowen och den vackra eldhållaren. OS började ju egentligen redan häromdagen när Sverige slog USA i fotboll!

På kvällen åt vi på en mysig bakgård som kallade sig Grill å Chill. Flera goda grillrätter och mysigt häng. Skönt att vara utomlands men ändå kunna språket. Mariehamn är verkligen en bra sommarstad.

I lördags besökte vi det fina sjöfartsmuseet och barken Pommern. Museet har fått pris för sin utställning, och det förstår jag. Väldigt bra och informativt om sjöfartens betydelse för Åland.

På Pommern kunde man med en audioguide följa en matros på en resa med många strapatser. Kul sätt att guida på denna stora båt. Och att det dessutom var strålande sol gjorde ju upplevelsen extra bra.

"Han stod surrad, och glömdes ombord..." Raden är ur Briggen Blue Bird av Evert Taube. När man ser Erik vid ett så stort roder, så är det lätt att förstå att man behövde surras vid hård sjö, för att inte fara omkring som en vante...

(Modell på två surrade rorsmän inne på museet)

Ålandsvistelsen avslutades på museets restaurang Nautical. Vi drack kaffe, åt ålandspannkaka och pratade med min kompis Emma, som är kanslichef på Mariehamns stad. Jättetrevligt att hinna träffa henne. Det var några år sen senast. Och vi bestämde oss för att det inte skulle gå lika lång tid till nästa gång.

Ålandspannkaka påminner om gotländsk saffranspannkaka, men den görs istället på mannagryn och kardemumma. Den var väldigt god och kommer att bakas här hemma snart. Hittade ett recept på en åländsk hembygdssida, så det är autentiskt!

ÅLANDSPANNKAKA

1 liter mjölk

1,5 dl mannagryn

1 dl vetemjöl

3 ägg

1 dl socker

0,5 tsk salt

2 tsk kardemummafrön

50 g smör eller margarin

Koka upp mjölken i en kastrull. Vispa ner mannagryn och koka på svag värme till en tunn gröt ca 4 min. Mortla kardemumman. Vispa ägg och socker pösigt och blanda i gröten. Blanda i mjöl, salt och kardemumma. Bred ut smeten, ca 2 cm tjock, i en smord ugnsform. Klicka på smöret.
Grädda i 200 grader tills pannkakan fått fin färg, c:a 45 minuter. Låt pannkakan svalna innan den serveras.

På Åland serveras vanligtvis sviskonkräm och grädde till, men all sorts sylt fungerar utmärkt!