måndagstema - konsertminnen del 1

 Kents avskedskonsert på Tele2 Arena i december 2016

Jag har aldrig varit nån stor Kent-fan. Gillade dem i början, tappade bort dem under många år och har nu åter börjat lyssna. Mest pga de starka texterna och Jocke Bergs speciella röst. Så det var självklart att gå på deras avskedskonsert i december 2016. Jag gick tillsammans med min kusin Lisa, hennes Janne och kompis Sarah. 

Det var en tät, spännande konsert med ett spektakulärt bildspråk. Mycket folk och alla var med på att ingå i helheten. Det instagrammades, kollades i kent-appen, det användes mobillampor mm. Och framförallt, det sjöngs med.

Jag tror att alla hade sin favoritlåt, och en egen upplevelse av konserten. Läste min brors facebookinlägg och kände bara delvis igen mig. Intressant.

För mig var det viktigaste, det så tydliga ställningstagandet mot rasism och främlingsfientlighet.  Och bejakandet av mångfald och allas rätt att vara olika.

Mina två favoritsånger av Kent är på det temat, här är mina favoritrader ur dem:

Sverige

Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är
var du än är

Egoist

Det finns de som säger att kärlek är så enkelt
Antingen har man den eller så har man inte
Och plötsligt står du där övergiven i regnet
En fot i graven bland syrener och studenter

Vi ska leva leva livet
Vi är drevet, vi har drivet
Vi ska leva leva livet
Vi tar allt, ja allt för givet

Du är socker, nyfikenhet
Jag är starkt svart kaffe, ambitioner och regn
En monoton vers behöver en stark refräng

Vårt motto var länge ta ingen skit
Men du kom på ett bättre
”Var lite lite snällare än du måste vara”
Vi ska aldrig bli som ni

Blogginlägg 27 av 100 i #Blogg100 2017