15 minuter i en cell



Min viktigaste insats under Almedalsveckan tror jag var att jag deltog i manifestationen Sitt med Dawit, där 251 personer satt 15 min var inlåsta i en liknande cell som Dawit Isaak har suttit i utan rättegång sen 2001. Cellen var liten, mörk, med sandgolv och inredd med en pall och en hink. Jag fick inte ha klocka eller mobil med mig, och jag hade öronproppar i öronen för att inte höra något av samtalen utanför. Allt för att verkligen få en uppfattning om hur det är att sitta i ensamcell utan kontakt med någon.

 

15 minuter är inte länge, men utan någon tidsguidning tappar man tidsuppfattningen ganska fort, och dessutom fick jag tvångstankar om att bli så kissnödig att jag skulle behöva använda hinken...



 

 

Magnus som väntade utanför och jag twittrade båda två med hashtaggen #sittmeddawit. Där kan man läsa tweets om manifestationen som även blev utsedd till Hetast i Almedalen.

Kampen är inte över men det kändes rätt att göra detta. Här ett citat från webbplatsen freedawit.com
 
"Det kan verka fruktlöst. Dawit har suttit inspärrad sedan 2001 utan rättegång. Men vi får inte glömma att just uppmärksamheten håller honom vid liv. Om vi glömmer honom kommer Eritrea glömma honom snabbt. Och ni 251 personer som suttit med Dawit i Almedalen betyder så mycket för att öka medvetenheten om den omänskliga situation han befinner sig i. Stort tack för att ni vågade möta det mörker som är Dawits vardag. Stort tack för det ni sagt att ni vill göra. Almedalsveckan är slut men kampen för att få Dawit fri fortsätter."