I dag var jag och Magnus på Dramaten. Jag hade fått biljetter till Utvandrarna i födelsedagspresent av mamma och pappa. Den var dramatiserad av Irena Kraus och regisserad av Mats Ek. Och det var helt fantastiskt! Jag var lite skeptisk till Rolf Lassgård och Stina Ekblad i huvudrollerna, men det fungerade helt suveränt, särskilt som vuxna skådespelare som Malin Ek och Lotta Tejle spelade några av deras barn. Det dansades och sjöngs, men framförallt spelades det teater på det där sättet som berör på riktigt. Tårar och skratt! Och förmågan att få en historia från 1800-talet att bli rykande dagsaktuell.
"Han [Mats Ek] låter familjen Nilsson och Vilhelm Moberg resa till i dag. Och han påpekar att ekonomisk migration varken är romantisk eller förgången. Den står utanför på gatan."
Lars Ring, SvD
"Och när sen hela den lilla flocken står där, fattiga, rädda, förhoppningsfulla men på väg; så blir också det en bild av ett klot där rädda och förhoppningsfulla flockar ständigt är i rörelse. Som Kristina säjer när de nått målet för sin resa: ”Hoppas de ser något mer än vår fattigdom”."
Maria Edström, SR
Det här var citat ur två av de recensioner som finns av föreställningen och alla är samstämmiga om att det här är ett mästerverk. Jag är övertygad om att det kommer att bli en klassiker. Hoppas att svt inser det och filmar! (Bilderna lånade från Dramaten.se)
För mig var dessutom kvällen egentid tillsammans med den här snyggingen! Barnen sov över hos mormor och vi kunde sätta oss på en bar efter pjäsen och samla intrycken, utan att behöva stressa. Vilken bonus!
Tack mamma och pappa!
Tack mamma och pappa!
Blogginlägg 60 av 100. #Blogg100
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar