så går en dag och kommer inte åter...

Idag dog min morfar Aksel. Han blev nästan 101 år. Perspektiven svindlar. Han fick se sitt älskade Estland bli en fri stat två gånger i sitt liv. Efter ett långt och innehållsrikt liv, fick han ett lugnt slut där han somnade in, med min mamma vid sin sida.

Den här fina bilden togs på vårt bröllop 2002. Jag skrev ett blogginlägg om honom för ett år sen, när vi hade 100-årskalas.

Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.

Trygg i din vård jag lämnar mig
när solen från oss flyr,
och gladligt skall jag prisa dig
när dagen åter gryr.

Men om det stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst att din, o Gud,
jag lever och jag dör.

Kvällen hemma hos oss ägnades åt två saker, barnen hade bagarstuga och bakade matbröd och mjuk pepparkaka. Magnus och jag kollade på Belgien-Algeriet. Vi hejade på Belgien och de gjorde oss inte besvikna. En fullpott för den matchen i tipset på jobbet!

Jag hade tänkt laga moules frites till Belgienmatchen. Men det blev en enkel och fräsch musselsallad istället som jag serverade till pommes frites, majonnäs och picklad lök.

MUSSELSALLAD

240 g avrunna konserverade musslor

250 g avrunna små vita bönor

0,75 gul lök

en liten knippa persilja

1,5 msk vitvinsvinäger

1,5 msk vatten

3 msk olja

salt och peppar

1 vitlöksklyfta

Hacka lök och persilja. Blanda försiktigt musslor, vita bönor, lök och persilja. Riv vitlöken. Blanda vinäger, vatten, olja och vitlök. Smaka av med salt och peppar. Häll dressingen över musslorna. Låt gärna dra lite innan servering.

Receptet är ett något omarbetat recept från Recept.nu