24 mars 2017

ost och rock

Ibland längtar jag efter centraleuropeisk mat. Schnitzel, surkål, schweinshaxe och gulasch tex. Eller nått så enkelt men ändå tokgott, panerad ost med tartarsås. En av de bättre såna serveras på Humlehof på Folkungagatan 128. Igår tog jag med Klara dit, för att fira att jag den här månaden får bonuslön. Företaget gjorde vinst förra året, och en del av det delades ut som bonus till hela personalen. Väldigt trevligt! Dessutom var det mysigt att få umgås själv med henne, när Erik var på träning tillsammans med Magnus.


Ost är gott i alla former och jag har ofta tänkt att jag nog skulle kunna leva bara på ost, bröd och vin. Fast det vore kanske inte den sundaste dieten man kan tänka sig. Här är receptet på panerad ost och tartarsås från restaurang Gyllene Prag i Göteborg. Där åt jag panerad ost för första gången, och det är fortfarande den bästa!


PANERAD OST

Edamerost (eller gouda)
Vetemjöl
Ägg
Ströbröd

Skär osten i 1-2 centimeter tjocka skivor. Doppa skivorna i vetemjöl, uppvispat ägg och ströbröd. Sen i ägg och ströbröd ytterligare en gång. Dubbelpaneringen förhindrar att osten rinner ut. Stek i het olja tills ytan blir gyllengul. Serveras med stekt potatis, sallad och tartarsås.

TARTARSÅS

0,5 dl majonnäs
1,5 msk kapris
1,5 msk hackad persilja
1 msk finhackad rödlök
1 krm rivet citronskal
(saltgurka)
Salt och peppar

Blanda majonnäsen med kapris, persilja, lök och citronskal. Om man vill kan man blanda i lite hackad saltgurka också. Smaka av med salt och peppar.

Efter att ha lämnat Klara hemma hos Magnus, drog jag till Hornstull. Jag skulle nämligen se mitt favoritband Avantgardet. De hade sin turnépremiär på Debaser Strand. Jag mötte min konsertkompis Karin och vi tog en öl i baren innan det drog igång.


Avantgardet släppte sin första skiva förra året, och har nu följt upp den med en ny skiva På östkusten intet nytt! Bandet är pop-punkigt med innerliga texter, som handlar om sångaren Rasmus Arvidssons resa från ett nerknarkat liv i London till nykterhet i ett hus på Öland. Första skivan producerades av Björn Olsson, som även producerat Håkan Hellström. Och det hördes på många sätt. Inte mej emot, eftersom jag är ett stort Håkan-fan.

Den nya skivan är också producerad av en gammal Håkan-producent Jocke Åhlund, men som jag också gillade när han sjön i Teddybears. Det är mer poppigt och så har man släppt in duktiga El perro del mar (Sarah Assbring) på en duett. Skivans klart vackraste spår!



Gårdagens spelning var precis som de två tidigare jag sett, röjig, oväntad och varm ända in i hjärtat. Det märks att bandet gillar sin publik och att de har roligt på scen. Både Jocke Åhlund och Daniel Gilbert (från Augustifamiljen) gästade på scenen, plus några till som jag inte kände igen.

Tyvärr spelade de inte min favorit från första skivan som har den mest oväntade, men ändå sannaste kärleksförklaring jag har hört. Jag fångade den dock på film första gången jag såg bandet.

"Du är den första ciggen ur paketet
Du är förlåtelsen efter sveket
Du är det perfekt packade grammet
Du är inhalatorn efter dammet
Du är framvinkningen i kön
Du är flytten från London hem till ön
Du är den räddade straffen på tilläggstid
Du är epilepsianfallets stesolid"



Blogginlägg 24 av 100 i #Blogg100 2017

Inga kommentarer: